Obesitas: En komplett guide till orsaker och medicinska behandlingar

Obesitas definieras som ett onormalt eller överdrivet fettlagrande tillstånd som kan påverka hälsan negativt. Världshälsoorganisationen (WHO) klassificerar obesitas utifrån BMI (Body Mass Index):

• BMI 25-29,9 = Övervikt
• BMI ≥30 = Fetma (obesitas klass I)
• BMI ≥35 = Svår fetma (obesitas klass II)
• BMI ≥40 = Extrem fetma (obesitas klass III)

Men BMI ger inte hela bilden. Faktorer som fettfördelning och kroppssammansättning spelar också roll vid bedömning av hälsorisker.

Obesitas är ett resultat av en komplex interaktion mellan flera faktorer:

‍

Genetiska faktorer

Studier visar att genetiken kan påverka en individs benägenhet att lagra fett och hur kroppen reglerar aptit och metabolism. Flera gener kopplas till fetma, inklusive FTO-genen, som har visat sig påverka hungerreglering.

‍

Hormonella faktorer

• Leptin: Hormon som signalerar mättnad till hjärnan. Leptinresistens kan leda till ökad aptit.
• Ghrelin: "Hungerhormonet" som stimulerar aptit och matintag.
• Insulin: Reglerar blodsocker och fettlagring. Insulinresistens är vanligt vid obesitas.

GLP-1 och GIP: Dessa hormoner, som produceras i tarmen, spelar en central roll i att reglera blodsocker och aptit. GLP-1 (glukagonliknande peptid-1) fördröjer magsäckstömning, minskar aptiten och ökar insulinfrisättning, medan GIP (glukosberoende insulinotrofisk polypeptid) bidrar till fettförbränning och insulinfrisättning.

‍

Miljö- och livsstilsfaktorer

• Fysisk inaktivitet
• Ohälsosam kost (högt intag av ultraprocessad mat och socker)
• Stress och sömnbrist
• Socioekonomiska faktorer och tillgänglighet till hälsosam mat

Obesitas ökar risken för flera allvarliga sjukdomar, bland annat:

• Typ 2-diabetes
• Högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar
• Sömnapné
• Ledproblem (t.ex. artros)
• Psykologiska effekter (depression, lågt självförtroende)

Livsstilsåtgärder

Första linjens behandling av obesitas involverar livsstilsförändringar:

• Koständringar: Kalorikontroll, ökat proteinintag, begränsning av snabba kolhydrater.
• Träning: Både konditions- och styrketräning rekommenderas.
• Beteendeterapi: Psykologiskt stöd för att ändra matvanor och hantera emotionellt ätande.
  ‍

Farmakologisk behandling

Medicinska behandlingar för obesitas har utvecklats avsevärt de senaste årtiondena. Tidigare använde man aptitdämpande läkemedel som amfetaminbaserade substanser, men dessa har visat sig ha allvarliga biverkningar. Nyare läkemedel fokuserar på att påverka kroppens naturliga aptitreglering via tarmhormoner:

• GLP-1-analoger (ex. semaglutid och liraglutid): Härmar kroppens naturliga GLP-1-hormon, vilket minskar aptit och ökar mättnad.
• GIP/GLP-1-dubbla agonister (ex. tirzepatid): En ny klass av läkemedel som både påverkar GLP-1 och GIP, vilket bidrar till ökad mättnad och fettförbränning.
• Centralt verkande aptitdämpande läkemedel: Påverkar hjärnans hungercentrum och minskar matintag.

Dessa läkemedel kan vara ett effektivt komplement till livsstilsförändringar, men ska alltid användas under medicinsk övervakning.

‍

Kirurgiska ingrepp

För individer med svår fetma kan kirurgi vara den mest effektiva behandlingen. Vanliga ingrepp inkluderar:

• Gastric bypass: En del av tunntarmen kopplas om för att minska upptaget av kalorier och näringsämnen. Ger snabb och betydande viktnedgång men kan leda till näringsbrist och dumpingsyndrom (illamående och svettningar efter måltider).
• Sleeve gastrectomy: En stor del av magsäcken tas bort, vilket minskar mängden mat som kan konsumeras och påverkar aptitreglerande hormoner. Kan orsaka sura uppstötningar och näringsbrist.
• Gastric banding: Ett justerbart band placeras runt övre delen av magsäcken för att minska matintag. Mindre invasivt men ger ofta långsammare viktnedgång och kräver regelbundna justeringar.

Möjliga biverkningar av fetmakirurgi:

• Näringsbrist: Speciellt brist på järn, B12, kalcium och folsyra.
• Dumpingsyndrom: Snabb tömning av magsäcken kan orsaka illamående, hjärtklappning och svettningar efter måltider.
• Gallsten: Snabb viktnedgång ökar risken för gallstensbildning.
• Tarmproblem: Diarré och förstoppning kan förekomma beroende på ingreppets typ.

‍

Trots dessa risker kan kirurgi vara ett effektivt alternativ för dem som inte lyckas gå ner i vikt genom livsstilsförändringar och medicinering.

1. Är obesitas en genetisk sjukdom?
Genetik kan spela en roll, men livsstil och miljöfaktorer har en stor inverkan.

‍

2. Kan jag gå ner i vikt utan mediciner eller kirurgi?
Ja, genom en balanserad kost, regelbunden träning och beteendeförändringar.

‍

3. Hur snabbt kan jag gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt?
En viktminskning på 0,5-1 kg per vecka är rekommenderad för hållbar viktnedgång.

‍

4. Kan stress och sömnbrist orsaka obesitas?
Ja, dessa faktorer kan påverka hormonbalansen och leda till ökat matintag.

Obesitas är en komplex sjukdom som kräver en multifaktoriell behandlingsstrategi. Genom en kombination av kost, träning, medicinska interventioner och beteendeförändringar kan individer hantera sin vikt på ett hållbart sätt.